Det finns något djupt mänskligt i att hänga upp sig på sitt utseende. Det kan vara sneda tänder, stora öron, ett ansikte som åldras eller en profil vi inte gillar. Jag vet att det här är något många kämpar med – oavsett om det handlar om att synas i sociala medier, ställa sig framför en kamera eller bara våga ta plats.
För 25 (!) år sedan jobbade jag tillsammans med en känd och folkkär svensk person. Någon som hela svenska folket tycker om. Inför ett event sa han: “Snälla, ta bara bilder från min högra sida – jag gillar inte min vänstra sida.” Jag blev så förvånad. Jag såg ingen skillnad och att denna underbara personen, som alltid ser så trygg och självklar ut i rutan, som alla älskar – att han tänkte så!?
Det där har fastnat i mig. Osäkerhet inför hur vi ser ut drabbar de flesta (alla?) av oss . Så fånigt. Så dumt. Så vanligt.
Ärligt talat har jag själv tänkt tanken på ansiktslyftning eftersom jag ser mig själv så ofta på skärm på grund av mitt jobb. Det är inte kul att se åldern ta ut sin rätt och ansiktet håller på att ge upp.
Men samtidigt… jag vill inte operera mig. Jag är inte rädd för att åldras, jag tycker om att få mer och mer erfarenhet och det får vi bara genom att leva och verka en dag till.
Jag kanske ändrar mig om jag vinner på Eurojackpot men jag vill verkligen att hängande hud, rynkor och konstigheter i den åldrande kroppen ska vara ok. Det är livet. Sen kan alla kamma sig, vara hela och rena och byta om från pyjamasen, men det är en annan historia.
Förr var det bara de “perfekta” som fick synas i rutan. Nu är det annorlunda. Sociala medier har öppnat upp för fler röster, fler kroppar, fler utseenden. Du kan sjunga din sång, säga din åsikt, skapa dina inlägg – och hitta människor som lyssnar. Jag är övertygad om att det finns en publik för alla.
Du kanske inte är för alla – men du är rätt för någon. Och det räcker.
Så nästa gång du tvekar inför att lägga upp en bild, spela in en video eller ta plats i flödet: tänk på att det du ser som en svaghet är det som gör dig mänsklig och relaterbar. Det är kanske precis det någon annan behöver se – för att våga själv.
Vi behöver inte vara perfekta. Vi behöver bara vara oss själva. Och synas ändå.
