Dagens samtal börjar med hur mycket erfarenheter vi samlat på oss inte bara som lärare utom allt från turism, konferens och massage till att jobba eller praktisera i London och Tanzania. Den tryggheten bär vi med oss i företagarlivet speciellt när det gäller att hitta sin egen röst och plats.
I det här avsnittet delar vi med oss av hur teknik påverkar oss. Vi snackar sociala medier, algoritmer och rädslan för desinformation (ja, vi tar upp Sora 2 också). Pia reflekterar över politiska spörsmål – som fredsnyheter och vad som verkligen når oss via media.
Det kan hända att Ann-Sofie tar upp sin idol Emil Hansius, härligt med fler röster från norr.
Det finns något djupt mänskligt i att hänga upp sig på sitt utseende. Det kan vara sneda tänder, stora öron, ett ansikte som åldras eller en profil vi inte gillar. Jag vet att det här är något många kämpar med – oavsett om det handlar om att synas i sociala medier, ställa sig framför en kamera eller bara våga ta plats.
För 25 (!) år sedan jobbade jag tillsammans med en känd och folkkär svensk person. Någon som hela svenska folket tycker om. Inför ett event sa han: “Snälla, ta bara bilder från min högra sida – jag gillar inte min vänstra sida.” Jag blev så förvånad. Jag såg ingen skillnad och att denna underbara personen, som alltid ser så trygg och självklar ut i rutan, som alla älskar – att han tänkte så!?
Det där har fastnat i mig. Osäkerhet inför hur vi ser ut drabbar de flesta (alla?) av oss . Så fånigt. Så dumt. Så vanligt.
Ärligt talat har jag själv tänkt tanken på ansiktslyftning eftersom jag ser mig själv så ofta på skärm på grund av mitt jobb. Det är inte kul att se åldern ta ut sin rätt och ansiktet håller på att ge upp.
Men samtidigt… jag vill inte operera mig. Jag är inte rädd för att åldras, jag tycker om att få mer och mer erfarenhet och det får vi bara genom att leva och verka en dag till.
Jag kanske ändrar mig om jag vinner på Eurojackpot men jag vill verkligen att hängande hud, rynkor och konstigheter i den åldrande kroppen ska vara ok. Det är livet. Sen kan alla kamma sig, vara hela och rena och byta om från pyjamasen, men det är en annan historia.
Förr var det bara de “perfekta” som fick synas i rutan. Nu är det annorlunda. Sociala medier har öppnat upp för fler röster, fler kroppar, fler utseenden. Du kan sjunga din sång, säga din åsikt, skapa dina inlägg – och hitta människor som lyssnar. Jag är övertygad om att det finns en publik för alla.
Du kanske inte är för alla – men du är rätt för någon. Och det räcker.
Så nästa gång du tvekar inför att lägga upp en bild, spela in en video eller ta plats i flödet: tänk på att det du ser som en svaghet är det som gör dig mänsklig och relaterbar. Det är kanske precis det någon annan behöver se – för att våga själv.
Vi behöver inte vara perfekta. Vi behöver bara vara oss själva. Och synas ändå.
Att stå framför kameran är inte alltid lätt. Ibland känns det som att allt med ens utseende står i vägen: näsan känns sned, håret är för rakt eller för lockigt, kroppen är för stor, för liten, för lång, för kort… eller bara fel.
Men vi behöver synas om vi vill nå ut – särskilt när vi driver företag. Vi kan inte alltid gömma oss bakom loggor och texter om vi vill skapa förtroende och kontakt. Människor vill se människor. Du behöver inte tapetsera hela ditt instagramflöde med dig själv, men någon gång ibland iallafall. Ja, det finns framgångsrika konton som aldrig visar sitt ansikte men då måste det finnas ett innehåll som engagerar på ett annat vis. Säljer du tjänster, jamen duscha, kamma dig, ta på dig dina bästa kläder och ta några bilder på dig. Jag vet att du duger som du är! Fäst ett inlägg på dig själv överst, och därefter åtminstone var 9:e eller 12:e bild. Helst lite mer, men bättre ibland än inget alls. Nu snackar jag Instagram-flöde, det blir så tydligt där. Är du mer på Facebook, se till att du har en trevlig ansiktsbild på dig själv som profil och visa dig någon gång i bland i ett inlägg.
För mig förändrades min syn på kroppar när jag jobbade som massör. Jag såg mängder av avklädda kroppar – gamla, unga, smala, kurviga, korta, långa. Och vet du vad? Nästan ingen såg ut som den där 90-talsfotomodellen som jag hade som mall i huvudet. Det var en slags befrielse. En påminnelse om att ideal är just ideal – inte verklighet.
Det betyder inte att jag älskar alla bilder på mig själv. Jag kan fortfarande tänka att jag ser extra tjock ut från vissa vinklar. Men det är ju så här jag ser ut – och det är så ni ser mig varje dag. Skillnaden är att jag själv är ovan vid att se mig ur alla vinklar, medan ni är vana (era stackare 😅).
Vi måste inte älska varje del av oss själva. Men kanske kan vi börja acceptera det vi ser. Sluta jaga en version av oss som inte ens existerar.
För vi är faktiskt okej. Inte trots hur vi ser ut – utan med hur vi ser ut.
Så kan vi inte bara ta ett steg i dag, du och jag? Synas ändå. Vi må känna oss som strandade valar på stranden, sneda näsor, stora (eller små!) öron – men vi finns och vi får finnas överallt.
Du (och jag!) är mer än snygg nog för att visa upp dig och det du gör. Vi vill ha det som är genuint, allt annat är trist och tråkigt. Punkt.
Håller du med? undrar schejjen till höger med glasögon på sniskan, osymmetriska ögon och helt naturligt obefintliga läppar. Men hon är glad, hon sitter bredvid världens bästa Tekla (en av våra fantastiska virtuella assistenter)!
Det här är kanske min sämsta video (klippet från 2017) och jag är inte stolt över den. Jag pratar sävligt, och hela videon är extremt tråkig. Ni får bara se några sekunder😅 Det är ett under att alla lärarassistenter inte hoppade av!
Men jag är väldigt stolt över att jag började. Idag känns det mycket lättare att stå framför kameran – även om det inte blir perfekt.
Tänk om allt på sociala medier behövde vara perfekt – vem skulle då våga eller orka börja? Det är ju inte så att vi har ett filmteam på flera hundra personer som var och en sköter en liten detalj i filmen.
Varje gång jag postar något, bildinlägg eller video, så ser jag något jag skulle vilja ändra på. Men istället för att göra om i hundra år så låter jag det vara och försöker komma-i-håg till nästa gång.
Var snäll mot dig själv du också och låt världen få se dina fina videos!
