När mina barn var små och jag drev eget företag, tänkte jag att sommarlovet skulle bli en chans att vara mer tillsammans. Då var jag massör så de kunde inte vara med på jobbet, men de dagar som jag gjorde bokföring och marknadsföring kunde de ju få vara hemma. Det lät så vackert att kunna ha sina barn mindre på fritids – och mer med mig. Verkligheten blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Varför jag skriver det här är för att jag vet att jag är långt ifrån ensam. Jag har hört liknande från andra företagare – varje sommar, varje skollov.
Närvaro är inte detsamma som att vara en bra förälder
Jag försökte jobba medan barnen lekte i närheten. De klarade sig fint egentligen, men jag kände mig så splittrad. När jag hade fokus på datorn, hade jag dåligt samvete för att jag inte var fullt närvarande med barnen. När jag var fullt närvarande, malde det bak i huvudet vad jag behövde hinna med, när de hade somnat. Jag var fysiskt närvarande, men mentalt frånvarande.
Min magkänsla har alltid varit att barn känner av när du inte är 100% närvarande. Och det ha visat sig att det är inte bara en magkänsla – forskningen håller med.
En schweizisk studie från 2024 undersökte hur föräldradistraktion – både digital och analog – påverkar samspelet med barn. Föräldrarna ombads leka med sina barn, men vissa skulle samtidigt fylla i ett formulär – antingen på papper eller på en surfplatta. Det visade sig att oavsett om distraktionen kom från en skärm eller papper, minskade interaktionen. Föräldrarna blev mindre känsliga för barnens signaler, och barnen blev mindre engagerade.
”Det handlar inte om hur du är distraherad, utan att du är distraherad.”
– Chamam et al., 2024, Frontiers in Child and Adolescent Psychiatry
Studien visar att kvaliteten i samspelet försämras när vi försöker multitaska med barn omkring oss. Att ”bara svara på några mejl medan barnen leker” kan alltså påverka mer än vi tror.
Vi som läst Anders Hansens ”Skärmhjärnan” vet att han också tar upp detta med multitasking. Det är ytterst få människor som klarar av det (men alla tror att just en själv klarar det 😅).
Fritids – allas vår räddning
Efter några skollov så insåg jag att ingen mådde bra av detta försök att vara en supermamma. Dels jobba heltid – men också vara någon slags hemmafru så for jag fick en möjlighet.
Barnomsorgen ökade ju på 1900-talet just för att mammor började arbeta. Om vi ska arbeta heltid och göra allt som hemmafruar gjorde så leder ju det bara till utbrändhet och skuld och skam. Jag förstår verkligen inte varför det har blivit så skamligt i mångas ögon, att ha barnen på fritids på skolloven? Jag får inte ihop ekvationen…
När jag gjorde om barnen fick vara på fritids de timmar som jag behövde jobba så blev alla mycket gladare. Jag kunde fokusera på jobbet när de var där, och när de kom hem kunde jag vara helt närvarande med dem.
Visst, någon gång var det inte så många andra barn där, men för det mesta var det en positiv upplevelse. Just på skolloven så erbjöds det ofta fler utflykter, lekar och aktiviteter på fritids än vanliga veckor.
Släpp kraven – och skulden
Jag vet som sagt att jag inte är ensam om att känna detta. Många föräldrar kämpar med dåligt samvete under sommaren. Men det är okej att inte kunna vara allt för alla hela tiden. Det handlar inte om att man inte tycker om sina barn – det handlar om att man har ansvar, ett jobb som ska utföras.
Att låta barnen gå några timmar på fritids kan vara precis det som skapar balans. När barnen får göra något roligt – och du får arbeta ifred, så att du sedan kan vara den fullt närvarande föräldern som hinner lyssna klart på hela historien om myrorna de räddade på fritids.
Jag umgås mest med kvinnor, så det är från företagarmammor som jag har hört detta främst från. Jag har ingen aning om det är för att jag inte känner så många företagarpappor – eller om det här är ett kvinnligt problem, har du någon uppfattning om det? Svara gärna i inlägget på Facebook eller Instagram som kommer ut i samband med det här blogginlägget.
